Helgen spenderades som jag nämnt tidigare i vackra Aberyswyth vid kusten. Vi hade perfekt väder hela helgen vilket gjorde upplevelsen ännu bättre. Det var visserligen kallt och blåste lite men förutom det var det väldigt härligt. De hade väldigt fina omgivningar med mycket kullar till skillnad från här där det är extremt platt överallt. När jag kom dit mötte Katrine upp mig på stationen och vi gick då en tur i den lilla staden och tog oss även en välbehövlig och efterlängtad kaffe. Därefter åkte vi hem till hennes hus där vi roade oss med att titta på några Glee-avsnitt ( ja hon är lika crazy i det som jag är!) medan vi laddade inför kvällen. Vid 7 åkte vi in till stan och satte oss på en restaurang/pub där vi åt utomordentligt goda burgare och drack några cider. Efter det knallade vi vidare till ett ställe som heter The Pier som hennes värdmamma hade tipsat oss om. Bara det att när vi stapplade in möttes vi av ett totalt tomt dansgolv med undantag för några ur den äldre generationen som generöst bjöd på sina fabulösa dansmoves. Men vi var optimistiska , sattes oss ner och började sörpla i oss vodka/redbull. Nu skulle man ju kunna tro att det slutade med att båda blev stupfulla men riktigt så blev det inte. Eller ja inte för min del iallafall för jag förblev av någon konstig anledning nykter hela natten. Annat kan man säga om den andra jäntan. Jag lämnar det nog där tror jag. Nu lät jag lite bitter där insåg jag men det var en trevlig kväll med glada miner! Kvällens absolut bästa kommentar kommer jag hur som helst leva på i all evighet- Jag kan nu riktigt STOLT meddela att jag INTE låter som att jag är från Sverie längre!! Utan ifrån London?! haha. Så mycket fick jag för att försöka få en nordisk, brittisk dialekt. Men London är ju inte så pjåkigt det heller! Jag berättade självklart detta för Hilary och då sa hon " neej du låter inte som att du är därifrån! Jag är däremot lite stolt över mig själv för du har en nordisk brittisk accent nu." Så ja, jag måste ju ha gjort något rätt iallafall för jag har nästan lyckats få bort min skandinaviska brytning helt! Målet är nått:D Pojkarna har nu gått in i en fas då de båda är väldigt sentimentala. Förmodligen för de vet att jag åker snart. Lucas och jag satt vid frukostbordet igår och jag berättade för honom att jag snart skulle åka hem. Han frågade självklart varför och jag sa att jag skulle studera och åka hem till min familj som jag saknade. Så berättade jag även att han skulle få en ny aupair, en ny tjej som skulle komma efter jul och då tittade han på mig och sa sorgset " but I want you to come back..." och tätt efter det böjde han ner huvudet och sa väldigt ledsamt ..."because I like you." Behöver nog inte förklara hur jag kände just då. Det kändes i hela hjärtat. I varenda litet hörn. Fick kämpa för att hålla tårarna tillbaka och jag hade nog fällt en tår om han inte just då börjat prata om något totalt annat. haha. Vad kan jag säga , jag älskar barn. Sebastian har varit en riktig plåga på sistone och jag gissar att det dels är för att jag ska åka hem snart. Jag tror han har funnit stabilitet hos mig och nu när han äntligen hittat den så kommer jag försvinna inom kort. Det är jättetråkigt verkligen för alla , verkligen ALLA , säger att han har blivit en gladare och trevligare pojke sedan jag kom hit. Så jag får dåligt samvete när jag vet att jag kommer lämna honom snart. Varför kan man inte dela på sig?! Imorse när jag satt i soffan och Sebastian höll på att klä på sig satte han sig plötsligt i mitt knä, kramade om mig hårt, la huvudet mot mitt bröst och sa ömt " Emma, I love you." Ja, vad säger man.. vad gör man.. Mitt hjärta gråter för jag har insett att jag älskar dem båda två. Massor. Och när man ser att man gör skillnad, att man betyder så blir det så jobbigt. Det värsta är att jag har ingen aning om om de kommer ihåg mig om några år.. men jag hoppas. och tror. Till slut några visdomsord- Ta vara på tiden och lev i nuet. Finns inget viktigare. Kärlek, Emma
LOVE.

Kommentera

Publiceras ej